"Emelie de Montmartre" har blivit "Emelie á Londres"

Att Londons bostadsmarknad är en mardröm är väl knappast en överraskning. I dag har jag tittat på ett par "lägenheter", ja jag använder mig av citationstecknet för hur man än vänder och vrider på det, anser jag inte att man bör beteckna dessa rum lägenheter. Vi talar om rum på cirka 10 m2, med heltäckningsmatta så smutsig att den antagligen helst inte bör beträdas utan någon form av platåskor eller gummistövlar på fötterna för att det inte ska anses för skadligt för hälsan. Toaletten befinner sig i korridoren, och den delas med två andra "lägenheter". Dusch finns faktiskt i "lägenheten" - tänk dig att man har placerat en minimal duschkabin mitt i lägenheten... Härligheten gick lös på ca 8 500 SEK.

Jag bör väl i samband med detta påpeka, att det antagligen inte finns många ställen här i världen där det att hitta bostad är en dröm. Men Londons prisnivåer gör onekligen den engelska bostadsjakten till en inte alltför angenäm upplevelse.

I övrigt är London ett mycket trevligt ställe att befinna sig på. Fast det ska erkännas att det är svårt att minnas att titta åt, det som för mig verkar som, fel håll när trafikerade vägar ska korsas :). Jag har vid mer än ett tillfälle förmått att kliva rakt ut i vägen utan att ha vidare uppsikt över trafiken.

Vad gäller skolan, har jag inte börjat ännu. Men jag har naturligtvis varit förbi området åtskilliga gånger, och inte minst biblioteket (vilket är precis så fantastiskt som jag hade föreställt mig), och tittat. Jag har också konstaterat att det finns en fin affär på skolområdet - så släkt och vänner: förbered er på LSE-muggar i julklapp :)